Operaresa till Neapel och Teatro San Carlo

Attila och La Fanciulla del West

Capri och Pompeji

Välkomna till Neapel och ett av Europas allra äldsta operahus, Teatro San Carlo. Här slog man upp dörrarna år 1737, och sedan dess har många berömda operor haft sin urpremiär i den magnifika salen, naturligtvis med kunglig närvaro. I Neapel vårdades och vördades sångkonsten ända sedan tidigt 1700-tal, och fortfarande räknas operahuset som ett av de främsta i Italien. Vi ska höra Verdis opera Attila och Puccinis opera Flickan från Vilda Västern, som vi kallar den på svenska. En del av det kungliga Neapel hinner vi också med, samt utflykt till Capri och utgrävningsområdet i det antika Pompeji.

Neapel var kungarike under många hundra år, och det omfattade större delen av södra Italien och även Sicilien. Normanner, franska Anjou, spanska vicekungar och till sist släkten Bourbon som gärna gifte in sig med Habsburgs kejserliga ätt finns i regentlängden. Riket var både absurt rikt och extremt fattigt, och staden visar tydligt dessa kontraster än i denna dag. Vid sidan om barock prakt, rika kyrkor och till exempel den nya eleganta tunnelbanan med sina skönhetsambitioner finns den trånga och nerslitna staden, där polisen patrullerar ständigt för turisternas fromma. Men Neapel är dynamiskt och folket generöst. Och pizzan som föddes i Neapel smakar bättre här än någon annanstans, förstås.

Reseledare hovsångerskan Lena Nordin

Resan är utsåld.

Onsdag 23 april

Avresa till Neapel

Vårt eftermiddagsflyg tar oss till Neapel via Zürich, och vi beräknas vara framme strax före 19. Vi checkar in på 4-stjärniga Hotel Mercure mitt i centrum och sedan får vi en sen välkomstmiddag. Hotellet ligger med promenadavstånd till operahuset och har en majestätisk utsikt från frukostmatsalen över ”Nya Borgen”, Castel Nuovo. Så värst nytt är nu inte detta, borgen byggdes nämligen 1279.

Torsdag 24 april

Heldagsutflykt till Capri och Villa San Michele

Frukost. Vi går en kort sträcka ner till hamnen och tar båten över till vackra och bergiga Capri. Vägarna där är smala, och vi får ta oss runt i små chartrade bussar. Ön var en gång en vild och otillgänglig plats där man fick samla regnvatten för att ha vatten överhuvudtaget. Nu blomstrar citronodlingar och blommor i trädgårdarna. Det finns också en särskild parfym härifrån, Kartusia. Läkaren Axel Munthe fann här sitt paradis, och Villa San Michele i staden Anacapri blev hans hem, berömt för sin utsikt, sina kräset utvalda konstföremål och sin vackra trädgård. Det är verkligen en terapeutisk plats, något som den nytänkande läkaren Munthe direkt upptäckte. Vi äter lunch i hans park och känner oss som hans priviligierade gäster utan några som helst bekymmer. På eftermiddagen ska vi också hinna strosa en stund i den mondäna staden Capri med alla sina lyxiga butiker.

Vi återkommer till fastlandet vid 18-tiden, och kvällen är sedan ledig för egna önskemål.

Fredag 25 april

Utflykt till Pompeji och vingårdsbesök

Frukost. Med buss tar vi oss till Pompeji, där vår svensktalande guide väntar.

Pompeji förstördes Vesuvius utbrott år 79 e. Kr. Här pågår ständigt utgrävningar, nya föremål hittas, och nya forskningsrön görs. Det höga Vesuvius som vi nu ser fanns inte, och ingen förstod då att man levde vid en sovande vulkan. Förvarningar i form av skalv hade påverkat stadens vattenförsörjning negativt, och stadens största termalbad hade blivit oanvändbart. Kejsare Augustus akvedukt fungerade väl i någon mån fortfarande, men i de förmögna hemmen där man varit bortskämd med rinnande vatten kunde man i vissa fall inte längre räkna med vattnet.

Så egentligen var Pompeji vid den här tiden en stad på nergång, och skalven hade redan skrämt i väg många. Staden hade ursprungligen härbärgerat runt 20.000 invånare, varav kanske en tredjedel var slavar. Med nutida beräkningar tror man att runt 2000 människor miste livet i katastrofen.

Det pompejiska ”inredningsmodet” har påverkat senare tider så mycket. Tänk bara på Gustaf III:s paviljong i Hagaparken. Vi kommer att förstå vad som menas med pompejanskt rött, det är verkligen en varm och dramatisk färg som överlevt på flera väggar.

Efter detta besök åker vi till en vingård och kan då lära oss något om de lokala vinerna vid en trevlig lunch. Vesuvius sluttningar är näringsrika och ger rika skördar av druvor, de rödaste tänkbara tomater och de mest aromatiska citrusfrukter. Falanghina, Aglianico och Piedirosso är några druvsorter som odlats här sedan urminnes tider.

Utflykten tar större delen av vår dag, och efter återkomst till Neapel är kvällen är ledig.

Lördag 26 april

I Neapel, föreställning: La Fanciulla Del West

Frukost. Vi tar vår buss upp till slottet Capodimonte. Slottet ligger högt över staden, och det var kungafamiljens svalare tillflykt på heta sommardagar och stort nog att husera ett helt hov. Parken är nu ett kärt tillhåll för många Neapelbor. En stor del av den rikhaltiga Farnese-samlingen av dyrbar konst som kom till Neapel via arv visas här. Klenoder av Rafael, Caravaggio och Tizian är bara några exempel. Dessutom kan man beundra det berömda Capodimonte-porslinet.

Efter vårt slottsbesök äter vi gemensam lunch, och eftermiddagen är sedan fri för egna önskemål.

Kl 20.00 ska vi bänka oss på San Carlo-operan för en riktig Puccini-kväll. Giacomo Puccini var en mästare i att integrera andra länders folkmusik i sina operor, tänk bara på de japanska klangerna i Madame Butterfly. Goda vänner ute i världen samlade folkmelodier åt honom, så även till denna amerikanska opera, vars musik ibland påminner om amerikansk musical innan begreppet ens existerade. Själv ansåg Puccini att operan var ett av hans främsta verk med sin färgstarka orkestrering och maskulina touche. Dramatiska situationer och drastiska scener passade den amerikanska premiärpubliken perfekt, och verket blev en stor succé. I den tuffa sopranrollen Minnie excellerade på sin tid vår egen Birgit Nilsson, och nu får vi höra en av Italiens mest anlitade sopraner, Anna Pirozzi. Hennes älskade Dick sjungs av tenoren Martin Muehle, och som styckets verklige bov, Jack, hör vi barytonen Gabriele Viviani.

Söndag 27 april

Föreställning: Attila

Frukost. Vår föreställning börjar redan kl. 17, men vi ska ändå hinna med Kungliga Slottet med sin förtjusande hovteater som minner om hur stark ställning operakonsten hade i Neapel under tidigare århundraden. I slottet finns också ett museum ägnat stadens store son tenoren Enrico Caruso. Till all lycka finns tidiga men restaurerade och lyssningsvärda inspelningar av hans sångkonst. Det var också Caruso som sjöng tenorrollen vid urpremiären av Fanciulla del West på MET, och Puccini visste precis vilka röstresurser han hade att arbeta med. Mer skräddarsytt än så kunde inte Caruso önska sig.

Efter vårt slottsbesök äter vi gemensam lunch, och eftermiddagen är sedan fri fram till föreställningsdags.

Giuseppe Verdis nionde opera Attila handlar förstås om den fruktade hunnerkonungen som hos vikingarna i Norden kallades Atle. Attila var en historisk person, och hans härjningar på italiensk mark bidrog till staden Venedigs tillkomst när folk tvingades fly ut i lagunen. Större delen av Norditalien styrdes under Verdis ungdomstid av Österrike, och Verdi avskydde den repressiva regimen som i operan om Attila är lätt förklädd till hunnervälde. Som musikalisk frontfigur blev Verdi politiskt viktig för den rörelse som ville se ett fritt Italien, och många av hans tidigare operor handlar just om uppror mot och seger över inkräktare. I operan finns en riktig amasonroll för en sopran, och i slutet av operan tar hon hämnden i egen hand och dödar Attila för alla italienares räkning. Musiken är som ofta i Verdis tidigare verk energisk och eldande, även den invaderande hunnerkungen Attila har attraktiv musik på sin lott. Verdi kunde väl inte låta bli att skriva bra musik även för honom! Rollbesättningen toppas verkligen av Attila själv, basen Ildar Abdrazakov och som amasonen Odabella, sopranen Sondra Radvanovsky. Föreställningen går konsertant.